Postat i: Friday I'm in love
Vid frukosten idag meddelades jag att min semester kommer att innehålla ett antal ingredienser jag inte riktigt räknat med.
Ahmid ska spendera 6 veckor med oss i stugan eftersom han och Filippa ska skriva en bok om hans tid i fångenskap.
Därför ska jag nu åka till Systembolaget och bunkra upp. När jag kommer till stugan vid 19-tiden ikväll ska jag ansluta en box Barone Ricasoli intravenöst direkt in i halspulsådern. Droppställningen ska sedan inte lämna min sida förrän 9 augusti. Kommer att bli knivigt när jag ska lägga om taket men jag hittar nog på nåt.
So long folks. In i dimman.
Får se om vi hörs igen…
Postat i: Sweet Thursday
Det är fullt möjligt att jag inte förlorat jobbet trots allt. Bossen hade lugnat sig idag. Hon kallade in mig med en nick på morgonen och meddelade att Warnefjords stannar hos oss. Trots min presentation, inte tack vare, poängterade hon.
- De väljer en annan byrå för endast sin digitala identitet och det är kanske lika bra det, sa hon. Vi har inte resurserna för den satsningen. Dessvärre.
Det sista sa hon med en nedslagen blick på mig. Jag tog inte åt mig faktiskt. Jag har själv vid ett flertal gånger ifrågasatt min roll som ansvarig för digitala medier på byrån. Jag kan inte sånt. Att epitetet hamnade under min byline var ett utslag för rent snobberi från hennes sida. Självklart skulle byrån vara med på banan när den digitala revolutionen vände upp och ner på alltihop och ansvar delades urskillningslöst ut till höger och vänster. Jag menar – kolla bara på vår egen hemsida. Vi kunde lika gärna ha en under-construction-banner liggande.
Det var likadant i våras när Erik plötsligt blev eventansvarig. Erik? Event? Vad fan vet han om sånt? Han är originalare. Bara för att han och Kristoffer sätter ihop några lyckade program för personalfesterna så är han plötsligt Bindefeld.
Tänk om alla branscher var som reklambranschen? Att man, lika snabbt som det tar att trycka ett visitkort, utan så mycket som 5 högskolepoäng, kunde utnämna sig till expert på vad helst marknaden efterfrågar just den här veckan.
”Hmm….vi har sett att resenärerna nu ställer höga krav på klimatanpassat flyg. Vi behöver se över vår organisation. Göra maskinerna mer energieffektiva. Ring Rune på ekonomi. Han är från och med nu ansvarig för aerodynamik. Be honom skissa på ett nytt trafikflygplan. Vi behöver det nästa vecka.”
En dag kvar till min semester. Fem veckor på kusten. Fem veckor bekymmerslös vila. Fem veckor av tångdoft och syrsor i solnedgång.
Postat i: Wednesday Morning 3 A.M.
Jag tror jag har fått sparken. Bossen var lite oklar när hon skrek ut mig ur bilen utanför byrån efter mötet hos Warnefjords. Drog iväg med en burn-out i sin nya Saab 9-5. Jag hann knappt ur.
Jag kan förstå att hon var sur. Men jag trodde faktiskt att jag hade räddat grejen.
Igår när jag kom hem var tjejerna i uppror. Deras fotbollsläger hade börjat redan i måndags och varken jag eller Filippa hade skrivit upp tiderna i kalendern. Ungarna hade således missat två hela dagar och var skitförbannade. Filippa var ute med Ahmid nånstans. Jag lugnade barnen och lovade kompensation så vi stack till Brunstorp för ett bad. Jockum och Carlton hängde på.
Var faktiskt inte så mycket folk trots att vädret var kanon. Vi åt pita till kvällsmat. Hade lite vildsvin kvar som passade perfekt med en vitlöks- och äppelsås i nytinade pitabröd. (Bakade dem till midsommar men glömde dem så klart hemma).
Sen badade vi. Jag och Jockum körde rutschkanan med tjejerna tills en överviktig pappa kom och sa till oss att ställningen vinglade otäckt.
- Men gå ner då Jabba the Hutt, sa Jockum.
Sen blev stämningen lite kyligare. Alla barn flyttade sig när vi dök upp så vi tog en kaffe i gräset medan tjejerna badade färdigt. Sen åkte vi hem. Carlton hade träffat några kompisar. Han åkte med dem medan vi skjutsade hem Jockum.
När ungarna somnat kom Filippa och Ahmid. Jag flikade in att hon måste skjutsa tjejerna till lägret i morgon eftersom jag hade möte men hon sa ”inte nu” och gick och lade sig. Ahmid tog en macka och gick till sängs även han. Jag satte mig vid datorn för att fixa Warnefjordsgrejen.
Var helt jävla tom på idéer. Gick en sväng i trädgården och vattnade i mörkret medan jag väntade på inspirationen. Tog ett glas vin på altanen. Var sugen på en cigg men hade inga hemma. Kollade Babel på SVT Play ett tag. Plockade ur diskmaskinen. Gjorde en kopp kaffe. Åt en glass. Gick ut i garaget och startade röjsågen. Stängde av den igen när jag kom på att alla sov. Sorterade lite bland verktygen, Vi har fyra vinkelslipar. Varför det? Gick in. Tog ett glas vin. Satte mig vid datorn.
Då var klockan ett.
Jag var skittrött. Näsan gjorde ont. Jag gjorde några luddiga sökningar på nätet och
när klockan var två hade jag fått ihop en rätt OK KeyNote-presentation.
Mötet startade kanon på morgonen. Vi fick applåder efter bossens inledning och Kristoffers genomgång och sen var det min tur.
Grafiken jag fixat var ascool. Snyggt och sobert gled den upp på skärmen och jag satte igång. Min vinkel var rätt ovanlig men icke desto mindre unik:
”Warnefjords kommer att bli banbrytande…bla, bla, bla…. genom att vara det enda moderna företag som aktivt tar avstånd från en digital närvaro….bla, bla, bla. För Warnefjords är mötet avgörande. Öga mot öga. Hjärta och känslor. Marknadsföring the old fashioned way…osv…osv. Hard core-försäljning genom personliga relationer och företagsbesök….yada, yada, yada.”
Det blev ganska tyst efter min dragning. Någon harklade sig om Google och sökordsoptimering men jag hade svaret på tungtippen.
- Warnefjords ska vara så top of mind att inga sökningar behövs. Om de måste söka er är det inga kunder ni vill ha helt enkelt.
Bossens Blahnik vippade spastiskt när hon sa:
- Birger?! Är du dum i huvudet?
Postat i: Good Bye Ruby Tuesday
Kristoffer har fotat mig och bytt ut min bild på byråns kontaktsida. Så jävla taskigt eftersom min näsa har svullnat upp så att jag ser ut som en blandning mellan en bullterrier och Jocelyn Wildenstein.
Plåstertejpen över näsryggen kliar som fan men jag kan inte ens röra vid näsan så ont gör den. Har inte sovit en blund inatt.
Dessutom är pollennivåerna höga idag så jag måste nysa hela tiden. Jobbigt med dränaget. Sprutar var och blod ur slangen. Ska sikta på Kristoffer nästa gång. Hans njugga leende är som ammoniak.
Bossen verkar lite skuldtyngd över att ha förbigått mig i delägarförhandlingarna. Hon la en hand på min axel och sa att jag kunde ta ut semestern några dagar tidigare om jag ville. Yeah. Betyder att jag kan gå redan i morgon tänkte jag.
- Bara vi får pitchen med Warnefjord undanstökad först, sa hon sen.
Warnefjord? Warnefjord? Warnefjord!
Helvete. Dom hade jag glömt. Mötet är i morgon och jag ska dra ett förslag om hur Warnefjord ska disponera sin digitala närvaro under kampanjtiden. Förbannat också.
Måste jobba nu.
Postat i: I hate Mondays | Etiketter: abu hi lo, human centipede, makrill, mojito
Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta helgen. Känner en håglöshet och tomhet som om jag haft maginfluensa.
Det började med att vi fick åka över Lysekil och Bovallstrand. Vet inte riktigt hur det gick till men så fel brukar jag inte köra. Vi har ändå ägt huset i 4 år.
När vi kommit till Rossö så kom i alla fall täckningen tillbaka. Då rasade 22 missade samtal från Filippa in på min telefon. Jockum hade somnat, så för att inte väcka honom stängde jag av men Carlton rapporterade från baksätet:
- Mamma undrar var nycklarna är.
- Amen gissa? På dass! Där de brukar hänga, sa jag surt.
- Dom funkar inte, svarade Carlton.
Shit! När jag stängde huset i höstas så bytte jag hänglås på alla dörrar till Abloy för att få klass 5 och kunna höja försäkringen. Men var fan la jag nycklarna?
- Eh….be henne kolla under brunnslocket, sa jag.
- Har hon gjort. Finns inga.
Helvete. Nycklarna låg antagligen hemma i stan. Jag bad Carlton om luren. När jag sa hallå så började Filippa tokskälla. Tror att Tess var med på ett hörn också. De lät som två vuvuzuelor. Eller flera stycken faktiskt. Höll luren en bit från örat tills surrandet slutat och sa att de fick vänta tills vi kom fram så jag kunde skruva av dörren.
Men det hade dom inte gjort. Ahmid hade i stället slagit in köksfönstret med en rostig spade och gått in och öppnat källardörren inifrån. Skärvor av oersättligt antikt blåst och klippt glas låg som ledsna stjärnor i en kartong i köket. Jag blev skitarg men Filippa tystade mig med en blick.
- Birger, det är midsommarafton, klockan är tio, vi skulle haft allt klart för fem timmar sedan och du håller käft.
Hennes vilda blick var inte att ifrågasätta. Jag tog ett glas vin och tände grillen. Sienna grät av hunger så hon fick en rå korv medan jag grillade kvällsmat. Sen spelade jag ett parti Gin Rummy med Ashlee och Carlton tills vi gick och lade oss.
Vaknade efter ett par timmar med en orolig känsla i magen. Gick ut och pissade bakom brygghuset. Det var magiskt tyst. En lätt dimma låg över strandängen ner mot havet. Jag drog in den fuktiga luften som en kokainist.
Då hörde jag en dov hostning från parkeringen bakom ladugården. Gick dit. Skrek till av skräck när jag fick se Jockums ansikte tryckt mot den igenimmade passagerarrutan i min bil. Hans tänder och näsborrar låg pressade mot glaset med ett grin. Såg ut som ett lik i en bodybag. Hade helt glömt honom i villervallan när vi kom fram. Öppnade dörren och möttes av alkoholångor starka nog att desinficera en älg.
Jockum rasade ut ur bilen med ett stön och jag släpade in honom i hallen. La ett regnställ över honom och gick och la mig igen.
På midsommardagen sjösatte vi båten. Gick galant. Backade ner trailern och träffade med hjulen på centimetern över granitrampen i en enda manöver. Fick applåder av alla utom Tess och Jockum. De höjde dagens varsitt tredje glas vin istället. Klockan var 10.30.
Satte på motorn och drog i låsbultarna. Fru Johnson gick igång på ett drag och avgaserna blandade sig med doften av ruttnande tång till en essens som borde tappas på flaska.
Jag skulle köpa den.
Carlton och jag fixade förtöjningarna och splitsade om ett par tampar och sen käkade vi lunch. Filippa hade gjort pastasallad av gårdagens överblivna chorizo. Vädret var kanon så vi käkade på bryggan. Vi log mot varandra allihop och ingen höjde rösten en enda gång. Önskade oss glad sommar och skålade. Fridfullt som ett uppslag i Sköna Hem.
Sen skulle vi ut och fiska torsk fick Jockum för sig. ”Jag äääälskar fiske” sa Ahmid så jag riggade ett spö även till honom. Tess och Filippa undanbad sig turen och erbjöd sig fixa middag. Vildsvinet var varmrökt så det behövde bara grillas lite lätt på ytan.
Vi andra tog båten ut till Björnskär. Ahmid såg lite blek ut och höll sig hårt i relingen ett tag men hämtade sig.
Trots att det är lite för tidigt för makrill i just vår lilla vik så fick vi fyra på vägen ut. Carlton bröt nacken av dem. Ahmid blundade och tittade bort. Började ana att Ahmid kanske inte var så van fiskare ändå och styrkt av Jockums plunta med Tullamore flög en liten djävul i mig.
- Vill du kasta lite Ahmid? sa jag och räckte honom spöt. Ta ett drag i lådan och släng ut en rev.
Ahmid sträckte sig försiktigt ner mot durken och fick upp en stor Abu Hi-Lo-wobbler. Jag log för mig själv. Gös och gädda? I havet? Han kommer inte att få ett skit tänkte jag.
Fast det fick han.
När Ahmid reste sig upp i båten för att kasta vinglade han som en jävla tant så jag drog ner ungarna på toften snabbt som fan. Ahmid la om bygeln och började svinga bredbent från styrbord. I svingen lyckades han dock ragla till på nytt och även om han återfann balansen snabbt så hade wobblern fått lite lina från hans slippriga händer och hamnat på durken. Jag såg hur wobblerfanskapet fick skjuts av kastet och drogs åt sidan. Hann inte dra mig undan.
En 15 cm lång Abu Hi Lo-wobbler fastnade i mina näsborrar.
Jag fick inte fram ett ljud. Smärtan var….obeskrivlig. Och inte nog med att Ahmid lyckats få fast wobblern i mina näsvingar, han hade dessutom lyckats fälla över bygeln i kastet så när han fullföljde svingen drog han krokarna IGENOM brosket på ovansidan av näsan och fäste med ett ryck på så sätt vapnet grundligt. Ahmid verkade tycka att det var märkligt att det tog emot så han ryckte ett par extra gånger tills jag fick luft och skrek så högt att han på nytt tappade balansen, fast nu framåt. Han föll handlöst över relingen.
Ahmid fick panik i det kalla vattnet och vevade runt som en skräckslagen katt. I fallet hade han trasslat in linan i benet så för varje bentag han tog så rycktes mitt huvud fram och tillbaka tills jag fick tag i linan och ryckte av den. Jag slängde mig ner på toften och hyperventilerade av plågan medan Jockum drog upp Ahmid. Barnen tysta som möss. Siennas ögon var stora som golfbollar och jag försökte lugna henne med ett krokigt leende. Oförsiktigt skakade jag också på huvudet men då dinglade wobblern som en fender i ansiktet så att smärtan på nytt kändes ända ut i fingrarna. Jag fick ta tag i wobblern med handenför att hålla den still.
Jockum försökte nypa av krokarna på hullingsidan men det gjorde så ont att jag var tvungen att slå till honom. Han blev lite sur men till slut lyckades han i alla fall få wobblern att sluta gunga genom att tejpa fast den men en bit gaffa i pannan. Carlton tog en bild med sin telefon men la ner när jag gav honom blicken.
När vi kom iland stod Filippa på bryggan med en bricka förfriskningar. Mojitos. Jag svepte min snabbt och bad Filippa att köra mig till akuten.
- Den ligger i Uddevalla Birger. Det är 15 mil dit. Och jag har druckit en halv flaska vin. Jag kan inte köra.
Det slog mig att också jag, Jockum och Tess druckit alldeles för mycket under dagen för att kunna köra. Återstod Ahmid då alltså. Äntligen lite kickback på att ha en muslim i huset.
Visade sig att Ahmid inte har körkort.
- Vi får äta och vänta på att alkoholen går ur kroppen helt enkelt, sa Filippa. Sen kan Jockum köra dig. Nu sätter vi oss.
Sen gick hon och Tess före upp till huset med flytvästar och spön. Jockum verkade måttligt road av tanken på ett par vita timmar och satte onödigt burdust fast ytterligare en bit gaffa i pannan på mig för att hålla wobblern på plats. På sin iPhone räknade han ut att han skulle vara körbar om typ 8 timmar. Klockan var nu 18.45. Vi kunde alltså åka till Uddevalla vid halvfemsnåret på natten.
Sen åt vi. Vildsvinet smakade fantastiskt men wobblern rörde sig med tuggrörelserna och gjorde så ont att mina ögon tårades.
Under kvällen spelade vi Gin Rummy. Tess och Filippa blev jobbigt fulla och fnissade rått åt min piercing. Ahmid hade i alla fall den goda smaken att inte garva med. Jockum var skitsur för att han var torrlagd och gick till sängs. Jag kunde inte ligga ner med wobblern utan satt uppe hela natten. Väckte Jockum halv fem.
Det tog två timmar till Uddevalla. Vi fick vänta sex timmar på akuten. Två timmar i bilen tillbaka med ett dränage under näsborrarna och bandage runt huvudet. Kändes som om jag var med i The Human Centipede. Vi kom till stugan igen kl 16.00. Då hade Filippa och Tess packat och åkt med flickorna och Ahmid. Carlton var kvar. Sur som en trasa slängde han sig in i bilen och sen åkte vi hem till Jönköping.
Jag tror t.o.m att vi glömde låsa faktiskt.
Postat i: Friday I'm in love
Hinner inte blogga nu. Vi har varit på väg i 6 timmar. Jag körde fel i Falköping och utanför Herrestad. Var tvungna att åka färja i Stora Skär. Hamnade så j-la lost.
är redan full. Carlton är skitsur eftersom täckningen är usel. Sienna och Ashlee åker med Filippa, Tess och Ahmid. De låg i ryggen på oss till Uddevalla men nu har jag inte sett dem på ett tag.
Och jag har glömt mina Losec.
Postat i: Sweet Thursday
Ahmid utnyttjar mitt övertramp i går till den grad att jag snart måste skrika. Han ser ut som en ledsen cocker-spaniel i sitt Jesus-hår. Familjen tassar omkring på tå och liksom viskar när de talar till honom. Som om han går sönder av starka ljud. Jag känner mig som en hundvalp som bajsat på hallmattan. De ögonkast mina barn eller Filippa slänger mig är giftpilar. Ringde och bjöd Jockum till stugan för att ha åtminstone någon på min planhalva. Berättade om mitt kliv över anständighetens gräns vid middagen igår och t.o.m han tyckte att det var väl känslokallt.
Filippa är heller inte sen att utnyttja tillfället att se mig krypa. Vad jag än fixar med så tycks hon vilja att jag gör något annat.
”Jaha du rensar avloppet? Om du får en stund över kanske det vore intressant att veta att vi åker till kusten i morgon och att jag fortfarande kör omkring på vinterdäck? Dessutom – har du funderat över maten?”.
Det sistnämnda har jag faktiskt ägnat en tanke. Vi ska helsteka ett vildsvin som Jockum skjutit och rökt. Har kollat Wikipedia. Om man jagat själv är det halal.
Har gått med hjärtat i halsgropen hela dagen över det eventuella namnbytet på SMOT-huset. Vilken jävla tur att de är tjurskalliga på Landstinget. Jag har nämligen skickat hela grafiska profilen på tryck redan. Utan att egentligen få ett go. Jag ligger inte bra till på byrån nu. Det hade gått åt helvete med musik om jag gjort ytterligare en blunder samma vecka.
Inte för att namnet är särskilt bra. Faktum är att det suger. Men jag minns att Lucas North i Spooks hade det tatuerat på axeln. Så säkert finns det någon upphetsande koppling till nåt nån gammal grek har sagt för 2.000 år sedan som passar perfekt på ett kulturhus i Jönköping…
Postat i: Wednesday Morning 3 A.M. | Etiketter: genomgå rektoskopi, jönköping, Livia Soprano, midsommarfirande, Nurse Ratched
Vi ska fira midsommar med Ahmid och Tess från feminetterna. Jag skriver detta mer som ett konstaterande, än ett uttryck för någon som helst trängtan. Med ungefär samma entusiasm som jag skulle skriva: ”jag ska genomgå en rektoskopi i morgon”.
Jag fattar inte vad Filippa tänker med. Midsommar har varit vår familjegrej ända sen vi köpte stugan.
Hon vet mycket väl att det är någon helg jag vördar så är det midsommar. Den är viktigare än julafton. Så vad ska hon släpa dit halva Jönköping för? Vi bråkade som fan över middagen igår. Tills jag skrek: ”Ahmid har väl för h-e en egen familj att fira midsommar med?”. Då blev det tyst.
Ahmid har inte träffat sin familj på 10 år. Ingen vet var de finns. De åkte till Kabul för att återse släkten och kom aldrig tillbaka till Sverige igen.
Tystnaden kring bordet var obehaglig. Ahmid hängde med axlarna och åt som en apatisk. Tuggade med långsamma rörelser och vände sårat bort blicken som Livia Soprano när jag försökte fånga hans uppmärksamhet för att ……tja……be om ursäkt antar jag. Filippa såg ut som Nurse Ratched. T.o.m mina barn såg på mig med avsmak.
Jag gick och la mig klockan 9.
Postat i: Good Bye Ruby Tuesday | Etiketter: E-bay, Erik Grönwall, Martin Ezpeleta, ryggrad, Tom Hjelte
Ahmid och Filippa var i Jnytt idag. Ahmid log brett och Filippa kramade om honom bakifrån. De såg rakt in i kameran som ett förälskat par. Bilden var tagen på Elmia i fredags. Vad gjorde Filippa överhuvudtaget bakom podiet med Ahmid?
Jag fick Idol-vibbar. Som när Erik Grönwalls tjej vägrade gå ner från scenen. Hade Filippa stått där under hela Ahmids framförande?
Jockum hade också hittat artikeln. Fick SMS med länken samt texten:
”hittat en ryggrad på e-bay. ska jag lägga ett bud?”.
Jag svarade honom aldrig. Han börjar gå mig på nerverna med sitt gnölande om mitt förhållande till Ahmid. Men det är svårt. Filippa lägger järnet på grejen nu och det märks att hon gillar hetluften. Tids nog går det över. Ahmid faller i glömska. (Jag har nämligen läst hans grejer och han är ingen Ezpeleta direkt). Ahmid har sin tid nu tack vare hinken och kikärterna – sen förvandlas han till Tom Hjelte.
På tal om vek ryggrad och andra handikapp alltså.
En annan sak. Kristoffer är numera min chef. Åtminstone till 10%. I dag när jag gick igenom 241 oöppnade mail insåg jag att byrån under förra veckan – då jag var grundligt distraherad av Ahmids ockupation av mitt hem – omorganiserats. Bland annat innebär det att Kristoffer blivit delägare. Tillsammans med en handfull andra kollegor vars anställningstid är kortare än min.
Jag tog upp saken med bossen som knappt lyfte blicken från skärmen när hon svarade:
- Ditt namn förekom aldrig i diskussionerna Birger.
Jag måste erkänna att jag fick en liten klump i halsen.
Postat i: I hate Mondays | Etiketter: colosseum, daniel, jönköpings slott, länsstyrelsen i jönköping, riksbyggen i jönköping, vätterhem, victoria
Slängde stödkragen fredagkväll. Pallade inte mer. Kliade galet. Som om jag var nyklippt och små hårstrån injicerats rakt in i halshuden. Eftersom Filippa gjort klart (eller klart och klart – snarare dimmigt antytt) att en utekväll med Jockum inte vara att tänka på så handlade jag havskräftor och krabba från fiskbilen utanför ICA Maxi på vägen hem. Samt lite nybakt bröd som jag ämnade steka i olivolja och vitlökssmör. Tog sikte på en nice familjekväll. Bestämde mig t.o.m för att visa Ahmid lite god vilja. (Slog mig sedan att muslimer kanske inte äter skaldjur?)
Visade sig emellertid att Ahmid gärna äter ”havets frukter” som han kallade dem men att varken han eller F skulle vara hemma till middagen utan var bjudna till nån Destination Jönköping-pryl där Ahmid skulle hålla föredrag om sin fångenskap i Afghanistan. Hmmm…. Konfronterade Filippa med det faktum att jag tidigare under dagen tackat nej till Jockum för att jag uppfattat henne något avig inför en eventuell utekväll å min sida och nu skulle HON gå ut? Hon förnekade givetvis någon som helst avighet. ”Jag sa att du gör som du vill”, sa hon. Jaha, och vem skulle varit hemma hos barnen då eftersom du redan hade kvällen planerad? frågade jag men på detta svarade hon inte.
Hade dock en ganska skön kväll med ungarna. Med Ahmid ur huset hade vi en överraskande god pratstund vid middagen. Jag och Carlton frossade i ”havets frukter” och tjejerna fick tacos. En god proseco gjorde måltiden fulländad. Frågade glatt ungarna om de ville att jag skulle läsa ur ”Tusen och en Natt”, men Sienna och Carlton tittade konstigt på mig. ”Pappa! Lägg av….”! Ashlee däremot ville gärna höra saga och till slut somnade både hon och jag i soffan medan Carlton och Sienna såg en film.
Snuvad på en fredagkväll med bästa polaren men nöjd med en rent förträfflig kväll med ungarna tog jag en frukost med Jockum på stan på lördagen. Fritt flöde av espresso, briemackor och dagens tidningar. Yes!
Jockum läste DN. På en skärm stod bröllopet på. Victoria skred in i kyrkan med kungen vid sin sida. Hon hade en bukett som enligt kommentatorn bestod av ”klassiska svenska sommarblommor”. På håll såg det ut som en näve hundkex. Kungen och Carl-Philip var överbelamrade med ordnar. Stackars Daniel hade inga alls. Fast jag tyckte mig skymta något på kavajslaget.
- Antagligen Baddaren och Simborgarmärket, sa Jockum.
Vi snackade bröllop en stund och hoppades att gästerna på Daniels och Victorias bröllopsfest skulle tvingas ta på sig papptallrikar på öronen och sockerbitar under läppen och sjunga ”Turalleri”. Eller att Ari Behn skulle ta upp en ”lambo på Reinfeldt”. Eller att Olle Westling skulle dansa in i tårtan som Filippas farsa gjorde på vårt bröllop.
Bläddrade i nåt glassigt magasin vars redaktionella innehåll vägde lättare än trycksvärtan; modereportage som låg 6 månader efter MenStyle, obehagligt formade tuttar, intervjuer med spännande dokuskådisar och programledare. Helsidesannons med Pernilla Wahlgren i mahognyfärgat hår. Lite märkligt tyckte jag, att hon just nu, flera år efter Emiliogate förvandlar sig till italiensk tant. Jockum höjde ett finger:
- Vår generation ska visa familjen Wahlgren livslång tacksamhet. Niklas hetsade upp brudarna när han badade näck med Ulrika Örn i G, Pernilla lärde dem lack och läder med Piccadilly Circus och repriserna av Nicke & Nilla har räddat småbarnsföräldrars sexliv genom att göra söndagsmorgnarna till veckans enda tillfälle för en mamma och pappa-stund.
Valde att inte föra diskussionen vidare. Ibland är ett samtal med Jockum inte värt utandningsluften.
Var tvungen att jobba hela söndagen. Länsstyrelsen har dragit in ett byggnadstillstånd för en kund pga nån gammal ruin från Jönköpings Slott.
Jag var tvungen att göra ett presentationsmaterial inför möte med kommunalråden.
Kan inte annat än tycka att det är ett häpnadsväckande beslut.
Jag har sett stenhögarna från bastionerna när vi skulle göra en skiss för Magnus Ladulås plats. Såg ut som en sån där hög grävmaskinen lämnade efter sig när vi hade dränerat huset. Skräp helt enkelt.
Det är ju inte direkt Colosseum som ska byggas över…
